Tillbaka till bloggen
AIFörändringsledning

Att leda i AI-omställningen

Johan Hogsved8 oktober 2026
Att leda i AI-omställningen

Om AI, förändringsledning och varför det inte gick att styra från toppen - och vad man gör istället.
Johan Hogsved om vad som hände hos Yoin 2024–2026.

Förändringsledning som disciplin utgår nästan alltid från samma läge: ledningen har fattat ett beslut, och organisationen ska fås att följa med. Kotters åtta steg börjar med en känsla av brådska och slutar med att det nya förankras i kulturen. Det fungerar – när man vet vart man ska.

AI-omställningen är inte sådan. Tre saker skiljer den från förändringar jag tidigare lett:

  • Den berör alla. Inte en avdelning, inte en process, utan varje person som arbetar med text, kod, analys, design eller beslut.

  • Verktygen är personliga. Inget affärssystem som rullas ut, utan något var och en börjar använda vid sitt eget skrivbord, på sitt eget sätt.

  • Tempot. Ingen ledningsgrupp hinner formulera en plan innan förutsättningarna ändrats igen.

Så hur leder man en förändring som inte går att styra? Eller leder man i en förändring? Jag vill berätta hur det såg ut hos oss, och sedan vad jag tror att det betyder.

Det började inte med ett beslut

Vid julbordet 2024 hade några av våra utvecklare redan börjat. Inte för att någon sagt till dem, utan för att de var nyfikna. De laddade upp nyskriven kod och bad om förbättringsförslag och hjälp att hitta säkerhetsluckor. Koden var fortfarande deras; verktyget var en granskare. En affärsutvecklare såg samtidigt både nya affärsmöjligheter och en stor förändring på väg för hela vår verksamhet.

I början av 2025 byggde vår UX-designer en app till sin bokklubb, integrerad med Google Books. Väldigt snygg, kan tilläggas. Ett hobbyprojekt utan kund och deadline – och det blev tydligt hur mycket en person som inte är utvecklare kunde bygga.

Andra började i den tråkiga änden: dokumentation och tester. Att lägga ut det på AI var ingen identitetsfråga. Det var en lättnad.

Ingen av vägarna var planerad. Men när jag ser tillbaka ser jag ett mönster, och det mönstret blev vår strategi.

För oss hade Mintzberg rätt

Henry Mintzberg argumentrar att strategi, motsatt vad många anser, sällan formuleras på toppen och verkställs nedåt. Istället är strategi ett mönster i en ström av handlingar, den växer fram hos de som driver i bolaget. Det viktiga blir att känna igen den och vårda den.

Detta är vad som hände hos oss. Vår AI-strategi var inte ett beslut utan den blev att vi tillsammans uppmuntrade och utvecklade det som redan höll på att hända.

Jim Collins har ett svåröversatt begrepp, i stil med "skjut kulhagel först, kanonkulor sedan". Många små experiment med låg risk; när ett träffar, koncentrera resurserna dit. Hagelskotten var allt som hände under 2025 utan plan. Kanonkulan kom när ett helt team bytte arbetssätt och AI blev första granskare, nattarbetande testare och den som rättar buggarna teamet prioriterar. Då gick det från att vara något individer utforskade till att bli hur vi levererar.

Även Kotter har ifrågasatt sin egen populära modell över hur en förändring skall besdrivas strukturerat. I Accelerate (2012) beskrev han själv: stegen är stela och sekventiella, drivs av en liten kärngrupp och förutsätter en hierarki, medan verklig förändring pågår samtidigt och parallellt, drivs av många och sker i nätverk. Samtidigt, underifrån, i nätverk – det börjar likna Mintzberg.

Två resor samtidigt

Under samma period byggde vi på Yoin AI-lösningar åt våra kunder: vi skapade en AI-support som användaren kan ringa för att i princip prata med sin egna avancerade teknisk produkt, vi arbetar med AI-stöd för att hantera tekniska kundärende, vi har byggt specialistagenter för att från produktinformation till kvalitetssystem och vi har hjälpt företag att skapa nytt värde ur information och data som de samlat - men inte utnyttjade. Detta var bolagets resa. Här kunde vi planera, ta beslut, ha en budget och leverera. Här har man nytta av den klassiska modellen, för här vet man vart man ska.

Individens resa skedde parallellt enligt andra regler. Att vi levererade AI-system till kunder betydde inte att varje utvecklare använde AI i sitt eget arbete. Det ena är ett projekt. Det andra är en vana. Mintzberg kallar detta avsiktlig respektive framväxande strategi, De finns alltid samtidigt. Misstaget är att tro att den första löser den andra.

Hindret satt i identiteten

För vår framväxande strategi var det tydligaste hindret var inte tekniken utan yrkesrollen. För oss IT-specialister påverkas den - oavsett om jag är UX-specialist, produktägare, utvecklare, CI/CD-specialist, devops, systemarkitekt...
Yrkesrollen är en bit av vem jag är. Jag började jobba med utveckling för att jag gillar hantverket. Invändningen förtjänar respekt, för den är sann. Att lämna ifrån sig delar av ett hantverk är en förlust.

Det som löste upp det var inte argument utan insikten, hos var och en, att man kan bygga mer och större - hitta samma glädje och utmaning när man lyfter sig en abstraktionsnivå och fortfarande vara den som löser problemet. Hantverket flyttar. Det har inte försvunnit.

Naturligtvis finns det andra aspekter än upptäckar glädje. Edgar Schein beskriver en drivkraft bakom förändring är när överlevnadsångesten - vad händer om jag inte ändrar mig? - är större än inlärningsångesten - vad händer om jag försöker och misslyckas? Med den snabba förändring som sker idag så kan man se hotet - om alla andra blir mer produktiva och jag inte blir det - vad händer då?
För att få en snabbare förändring arbetade vi (på Scheins språk) med att sänka inlärningsångesten: göra det tryggt att leka, tillåtet att börja med det tråkiga, okej att första försöket blir dåligt.

Naturligtvis finns det en obekväm sanning som många av oss funderar på. När ett team blir mer produktivt - kommer det finnas mer utveckling att göra för att kostnaden att utveckla går ner - eller skall någon dras ner? Och hur ska juniora utvecklare få jobb?

Den vanliga förändringsteorin leder fel

Hösten 2026 är alla med på resan. Och här tror jag att den vanliga förändringsteorin leder fel.

Enligt Everett Rogers adoptionskurva finns innovatörer, early adopters, majoriteten och eftersläntrararna. Formen stämmer. Men eftersläntrarna beskrivs ofta som trögare och svårare att övertyga, och hos oss stämmer inte det.

De som börjar nu gör det för att AI-verktygen blivit så bra att de är nödvändiga för kundleveransen. Backar vi ett halvår var det inte uppenbart. Potentialen var hög - men kvaliteten var ojämn, nyttan oklar och kostnaden att förändra var högre än nu. De som väntade hade inte fel. De hade rätt, tills fakta ändrades.

Det är skillnaden mot en vanlig förändring. Ett nytt affärssystem är detsamma i december som i januari. Generativ AI är det inte. Ekvationen räknas om varje kvartal, eller månad, eller vecka. Det som såg ut som motstånd var ofta en rimlig bedömning som nu är inaktuell.

Uppgiften för den som leder är alltså inte att övervinna motstånd. Den är att se till att alla har tillgång till de nya fakta – och att ingen hängs ut för att ha gjort en korrekt bedömning förra året.

Vi har de människor vi har

Jim Collins mest citerade råd är first who, then what: rätt personer på bussen innan man bestämmer vart den ska. Det är ett råd för den som rekryterar. De flesta av oss har de människor vi har.

Men Collins "rätt personer" handlar om karaktär och vilja att lära, inte om dagens kompetens. Kompetens går att bygga. Det den här förändringen kräver är nyfikenhet och tålamod med sig själv, och det kan man skapa förutsättningar för: låt vägarna in vara olika och tempot individuellt. Rogers kurva är ingen svaghet att platta ut. Majoriteten övertygas inte av ledningen utan av kollegan bredvid som visar vad hon byggde i helgen.

Inte bara utvecklare

Det här är vår hemmabana. Men samma resa väntar nästan varje yrkesgrupp som arbetar med text, analys, beslut eller kod. Vägarna in och hindren ser olika ut; mekaniken är densamma. Förändringen kan inte planeras uppifrån. Den kan kännas igen, legitimeras och göras trygg.

Hur vi kan hjälpa

Jag har arbetat med förändringsledning i små och medelstora bolag i tjugo år, ofta i interimsroller. Det här är den första förändring jag lett som jag inte kunde planera. Det vi lärt oss delar vi gärna – hör av dig direkt, eller via Yoin Advice så sätter vi ihop en workshop med rätt kompetens inom AI och förändring.

Johan Hogsved, Interim & Affärsutveckling · johan@yoin.tech